Jag vill inte bli tjatig. Känns som att varje inlägg börjar med ”sitter på ett fik…”, men idag. Idag har jag hittat ett ställe jag tänker åka tillbaka till ofta. Och då har jag inte fått maten än. Tog min lilla röda fara (som senaste inlägget handlade om, köpte mig en liten bil i fredags!) och åkte ish en kvart ut i skogen (eller alltså skogen känns fel, det är ju liksom inte skog. Granar och tallar. Det är åker så långt ögat når. Lite buskage här och där) till en liten by (tror jag, några hus på samma ställe = by?) Som jag i Apples karta hittade skulle ha ett fik med en liten inredningsbutik.

Blev avbruten. Har fått en anledning till att åka hit igen. Förutom att det är supermysigt, ligger lite in bakom, ute i en liten engelsk by. Har en uteservering med en manshög grön häck runt, Cotswoldgrus, caféset med parasoll. Lagom stort. Inneservering som såg helt underbart mysig ut, öppen spis, böcker, kuddar. Hann inte se så mycket mer när jag gick förbi än att känslan var ”här ska jag sitta när vädret börjar bli kallare”. En inredningsbutik med L:a Bruket och dansk design förutom allt brittiskt fint. Sådär inlivad med rummet kassan står i. Fortsätter åt ena hållet, sittplatser för att fika eller äta är åt andra. Tyst och lugnt. Gemytligt. En trimmer som hörs på avstånd. Solen som värmer. Känner att jag andas ut och nog helst bara skulle vilja vara här. 

Så den där ytterligare anledningen då. Serveringskillen undrar om jag verkligen sitter bra med solen i ögonen, vill jag ha ett parasoll? Jag satte mig ju i solen av en anledning jag. Så jag kastar ur mig ”Nej då! Det är jättebra. Är svensk, vi tar all sol vi kan få!” typ. Fick inte så mycket respons på den och känner kanske efteråt att det där var onödigt..? Två minuter senare kommer det ut en kvinna, typ i ålder med Mamma eller något yngre, och säger ”Hej! Hörde att du är svensk!” Blir nästan lite kortslutning först. Jag förväntar mig inte att träffa någon svensk här. Även om det bara är ett par timmar sedan jag pratade med Mamma måste hjärnan liksom ställa om på något vis. 

Hon frågar var jag bor, hur länge jag varit här, vad jag gör här, hur länge jag ska stanna. Hon har bott här sedan 1996-97 någon gång, drivit egen restaurang i (utanför? Var nog utanför) Cheltenham. När hon hade den här restaurangen, Svea, rekryterade de personal från Sverige. Några stannade och de är antagligen typ i min ålder! Vi pratade om att det kan bli lite ensamt, hon hade i min ålder bott i Italien och kände igen scenariot. Vi konstaterar att vi antagligen jobbar om varandra mycket, men ska försöka få ihop något för att ses. Kanske till och med ihop med den där jättemysiga tjejen från Kalmar som bor här (vi hade konstaterat att jag var från Västervik och hon från Göteborg). Alltså SÅ himla trevlig. Och så snäll. Vi pratade om att britter nog är lite svåra att komma nära, det hade tagit henne år att få engelska vänner. De är jättebra på jobbet, verkligen, supertrevliga, men det är ganska ytligt. 

Fick just en latte i ett Duralex-glas som skulle kunna ha kommit från Mammas köksskåp. 

Jag sa att vi svenskar är ju också kända för att vara reserverade och typ ursäktade att de är lite svåra varpå hon svarar att ja, men jag tycker nog att britterna är värre. Lite skönt att höra från någon annan faktiskt. Då är det kanske inte bara mitt ”fel” att jag inte känner att jag lyckas med vänskapsfixandet. Hon konstaterade också att det kanske är olika när man är ute och reser eller är hemma. Att man kanske blir mer reserverad hemma, vilket det nog ligger något i.

Ja, nä men som sagt. Det här ska bli mitt nya ställe. TÄNK vad bra att jag köpte den där bilen?! Kanske till och med kan hjälpa mig skaffa en vän eller två! (Jag insåg när jag kom hem och tittade på hennes Facebook-profil att hon hetat Ström, vilket min Mamma (och jag sen i fredags!) också heter. Min Morfar var från Borås och det finns släkt i Göteborg, den här kvinnan är från Göteborg. Det skulle alltså kunna visa sig att vi typ är släkt. Oavsett så är det ändå lite häftigt.) 

Var meningen (åh! Jag hör en stor traktor!) att detta skulle bli någon form av uppdatering eftersom det är två veckor sedan senast. Ni får stå ut med att mina inlägg blir långa, det är uppenbarligen så jag jobbar. Vill ju få med så mycket som möjligt!

Skrev inget förra helgen därför att det inte kändes som att det hänt så mycket. Jag jobbade, dåligt väder på lördagen så det blev en sväng in till Cheltenham och sitta på ett brunch-ställe, söndagen bakade jag faktiskt visserligen, vilket var väldigt trevligt! Kakor som smakar som hemma, lindrade hemlängtan lite. För ja, det har varit lite hemlängtan. Ganska mycket hemlängtan vissa dagar. Jag vill verkligen inte gnälla, det här är ett drömscenario. Jag bor i England, i Cotswolds, med små gula stenhus och vidsträckta vidder. Det som jag drömt om. Jag ”jobbar” som DESIGNER och slavar inte på någon pub för att kunna vara här. Jag fick också praktikplatsen högst upp på listan, med värderingar jag tycker är riktigt bra och jättefina designs. Och företaget, vilket företag. Expanderande, uppmuntrande, så trevliga kollegor. Jag vill verkligen inte att det ska framstå som gnäll, det är bara lite ensamt ibland. Jag har jättefina vänner och familj som ringer och smsar. Jag hade en vindejt över videosamtal med Jenny förra helgen, det var GULD! Men det blir inte samma sak som att ses. Någon att ta en kaffe med eller ta en promenad med. Och som sagt, de är jättebra på jobbet, hjälper mig med allt jag ber om och lite till, vill mig bara väl, men jag hamnar lite utanför.

Vissa dagar är långa, men när jag tänker tillbaka har fem veckor gått väldigt fort. Vill inte ”slösa” min tid här på att ha hemlängtan, men det kanske kan få vara en okej känsla att ha?

Det går ju åt rätt håll med den där ensamheten. Bilen kommer göra stor skillnad, nu kan jag åka runt och titta på saker, ta mig varsomhelst, närsomhelst. Jag har svenska vänner på g, jag har hoppat på en onlinekurs i veckan med mestadels britter där vi kommer ha ett videosamtal i veckan, vilket faktiskt var väldigt trevligt! En tjej bor i närheten så hon föreslog kaffe, hade ju varit superkul! Har lossnat rätt bra med en av tjejerna på jobbet i veckan med. Kommer nog bli en liten kaffe där med vart efter, nu när jag har bilen och kan åka till och från Cheltenham när jag vill. Och jag pratade lite mer med mina hyresvärdar förut när jag kom hem. Gjorde stora framsteg. Vilket är jätteskönt. Det har ju såklart bara gått bättre och bättre, ju mer jag lärt känna dem, men vi går ofta om varandra och jag ser dem inte så mycket. Nu mötte jag dem när jag kom hem, de har varit iväg hela helgen, så jag berättade om bilen (de var införstådda i att jag letade bil och hade pratat med dem om parkering och så vidare) och han visade mig parkeringsplatsen jag får stå på, de ville hemskt gärna titta på den och tyckte den var jättebra! Lite skönt att höra från någon annan att det nog ändå blev ett bra bilköp. De var imponerade över att den inte gått mer när jag ändå ”bara” betalat 995 pund, över att den var så ren och fin och BÅDE kasettbandspelare och CD! (Dock inga elhissar) Nej men de blev faktiskt nästan lite förtjusta, jättekul! Perfekt till det jag ska ha den till. Kvinnan sa att jag måste ju döpa den till något! Jag hade inte riktigt något bra svar på det, ”vad heter din Mamma?” ”Maria” ”Well then, Maria it is!”. Ja, varför inte?! 

Sen pratade vi en del jobb, vad det är jag egentligen gör på Holland Cooper, vad jag tror och vad de tror om företagets framtid. Skämtade, skrattade och hade riktigt trevligt. Känns bra att lära känna dem lite bättre. Slutade med att hon undrade om jag kanske kunde titta på en liten elgrej i huset? Lite kul ändå. 

Nej men så det känns lite som att det varit en vändpunkt idag. Saker känns faktiskt ganska mycket lättare idag. Skönt!